Drogheda Animal Rescue är en av de många privata och ideella organisationer som ägnar sig åt att ta hand om och omplacera hemlösa hundar på Irland.
Omplacering av övergivna hundar på Irland äger rum på flera olika sätt. Kommunerna har sina egna hundstall som drivs i offentlig regi och som har anställda hundfångare vars jobb det är att ta hand om övergivna hundar eller hundar som privatpersoner lämnar in. Den övergripande djurrättsorganisationen Society for the Prevention of Cruelty Against Animals (SPCA) har också ett omplaceringsprogram. Den sista, men inte minsta, länken i kedjan är de många privata hjälporganisationerna som drivs på ideell basis. Drogheda Animal Rescue, (DAR) är ett av dessa. Drogheda ligger i landskapet Louth norr om Dublin och DAR startades 1997. Organisationen drivs helt och hållet av volontärer och i likhet med många andra små hjälporganisationer har DAR ingen egen kennel. De hundar som man tar hand om placeras i fosterhem eller på hundpensionat tills man har funnit nya hem åt dem. Hundpensionaten är ingen idealisk lösning. De är dyra och hundarna får inte den sociala träning de får i en hemmiljö.
Höga krav på adoptörer
Om en privatperson vill köpa en hund från en av de offentliga hundstallen är möjligt att gå dit, peka på en hund och ta med sig den hem. Att adoptera en hund från DAR är betydligt mer krävande.DAR kräver att de som är intresserade av att adoptera en hund fyller i ett utförligt formulär med önskemål om ras, tidigare erfarenheter av hundar, boendeförhållanden, arbetstider och vilka husdjur som redan finns i hushållet. Det görs också intervjuer och hembesök. Allt för att säkerställa att hunden hamnar i rätt hem. En hund som tidigare förlorat sitt hem eller kanske misshandlats och vanvårdats ska inte behöva flytta ytterligare en gång på grund av att det inte skett en ordentlig matchning.
- Vi arbetar mycket med att matcha rätt hund till rätt ägare, berättar Lisa Martinez som är volontär på DAR. Att hitta rätt hem är betydligt viktigare än att hitta ett hem
Alla hundar som omplaceras av DAR är kastrerade, chippade och vaccinerade. Som ytterligare ett led i arbetet med att främja ett ansvarsfullt hundägande på Irland deltar DAR i kampanjer för kastrering av hundar som är husdjur och alla som adopterar valpar får vouchers så att hundarna kan kastreras till reducerat pris när de är gamla nog. Sammanlagt placerar DAR omkring 100-150 hundar om året. Det är något av en bedrift i ett land där hundar är minst sagt lätta att komma över
Stora hundar svårast att omplacera
DAR tar hand om alla sorters hundar oavsett ras. Majoriteten av de omhändertagna hundarna har hittats övergivna, ofta är de skadade, utsvultna, vanvårdade eller misshandlade. Man tar också hand om hundar vars ägare helt enkelt har tröttnat eller inte kan ta hand om dem längre. För att finansiera sin verksamhet är man beroende av bidrag från Jordbruksdepartementet, bidrag och den symboliska avgift som tas ut för varje omplacerad hund.
- I regel hämtar vi inte ut hundarna från hundstallet, berättar Lisa Martinez. Vi kar inte råd att lösa ut hundar därifrån. Det händer att någon volontär på eget bevåg hämtar en hund, men då är de personligen ansvariga för att ta hand om den till den är omplacerad. Hunden vaccineras och kastreras genom oss, men det är allt vi har råd med. Som situationen är har vi fullt upp med att ta hand om de hundar som hittas övergivna och troligtvis skulle avlivas om de hamnade i hundstallet.
Småhundar är lättast att omplacera, de större hundarna betydligt svårare. Det är vanligt på Irland att det finns en klar gräns mellan hundar som tillåts i huset och hundar som anses direkt olämpliga som husdjur, och stora hundar är inte populära bland dem som vill ha en sällskapshund. Alla slags collies och collieblandningar, staffeblandningar och speciellt greyhounds och lurchers är väldigt svåra att placera i irländska hem.
Ordentliga åtgärder för att förbättra situationen
Lisa Martinez är tydlig med vilka åtgärder hon skulle vilja se för att djurskyddet på Irland ska förbättras. Främst kräver hon mer ett större ansvar från regeringen sida och att den arbetar aktivt för att öka djurskyddet i Irland.
- Det behövs också mer kontroll av dem som föder upp hundar. Det borde finnas en licens som måste förnyas varje år och de borde också bli inspekterade en gång om året. Sätt gärna en gräns för hur många hundar en uppfödare får avla på. Och naturligtvis betydligt strängare straff för dem som dömts för brott mot djurskyddslagarna. Jag tror verkligen att irländarnas attityd till djur kommer att förändras om regeringens attityd förändras. De måste visa att de menar allvar och de måste gå i bräschen.
Lisa anser också att de offentligt drivna hundstallen borde kontrolleras noggrannare. I dagsläget finns det oerhörda skillnader i standard mellan de olika hundstallen. Vissa är moderna, rena och hundarna tas om hand av professionell personal medan andra är förfallna, smutsiga och med allvarliga brister vad gäller omhändertagandet av hundarna.
- Om en hund måste avlivas måste det ske på humanast möjliga sätt, säger Lisa. Den ska inte behöva utsättas för stress eller lidande.
Med tanke på det stora antal hundar som varje år överges åt sitt öde, dumpas på motorvägar eller helt enkelt springer bort önskar Lisa också att den irländska hundlicensen var specifik för varje enskild hund och att det var lag på att alla hundar ska bära ett registreringsmärke.
- Det skulle definitivt underlätta för oss som tar hand om upphittade hundar. Hunden skulle kunna spåras tillbaks till ägaren och ägaren skulle kunna hållas ansvarig. Så fungerar det i USA och även om det inte är ett perfekt system är det bättre än ingenting.
I likhet med alla andra små organisationer har DAR haft extra mycket att göra under julen. Julen är inte en bra tid för hundar på Irland. Lisa fick själv rycka ut och ta hand om en övergiven valp. Den hittades i ett dike på julafton.
Petra Meyer
